Ett trauma uppstår när vi oförberedda upplever något så starkt att vi inte kan hantera upplevelsen på vårt vanliga sätt. Antingen står vi då inför ett sammanbrott eller så splittrar vi upplevelsen i sina olika beståndsdelar för att inte behöva uppleva att vi ”går sönder”. Därmed blir händelsen och upplevelsen inte integrerad som en hel och sammanhängande berättelse som vi kan återvända till i våra tankar. I stället fortsätter de splittrade delarna att göra sig påminda, oftast helt utanför vår egen kontroll. Ursprungsupplevelsen fortsätter och traumat blir ett pågående nu.

Att vara vittne till svåra situationer och andras död eller livshotande skador kan också medföra traumatiska efterreaktioner. Barn kan traumatiseras bara genom att få höra om något allvarligt som drabbat närstående eller vänner.

I traumat rivs också föreställningen om den trygga världen ner, världen blir en osäker plats.

PTSD (Post-Traumatic Stress Disorder), dvs när traumat fastnat och blivit ett hinder i livet, är bara en av olika möjliga reaktioner. Andra reaktioner kan vara: ängslan, hjälplöshet, maktlöshet, kränkta grundantaganden om världen, inträngande tankar, undvikande av det som påminner om traumat, ilska, depression, skuld, problem med relationer.

Plötsliga förluster och dödsfall som även innefattar traumatiska upplevelser leder till ett komplicerat sorgearbete. Ofta behöver traumat först lösas upp innan ett sorgearbete kan komma till stånd. Detta på grund av att vi i sorgearbetet tänker tillbaka på den som dött, på det som förlorats. Men när tankarna går tillbaka hamnar de i stället på traumat. Där blir det stopp! Det är för smärtsamt och måste undvikas!